Inför varje nytt år har jag alltid stora förhoppningar att ta mig tid att komma ut och fotografera mer. Det hade jag också inför 2018. Blev det då så? Ja det verkar så när jag tittar tillbaka i min bildskörd. 2018 blev det år jag tagit flest bilder i alla fall. Det blev en del resor som gav en del hyfsade bilder om jag själv får säga.
I februari fick vi lite snö som alltid är tacksamt för en naturfotograf. Snön låg kvar en bit in i mars så det blev tid till en del fotoutflykter.
I slutet av mars var snön helt borta och vårblommorna tittade fram. Men ack den glädje som varar. I slutet av mars hälsade Kung Bore på en kort stund igen. Hälsade på gjorde också vår husfasan.
Vitsippor och blåsippor visade sig ungefär som vanligt i början av april och trots att jag fotograferat dessa varje år, är det alltid lika trevligt att lägga sig raklång på marken för att ta bilder som är lite bättre än de jag tog förra året, och förra året igen, och ….
I slutet av april slog bokskogarna ut och då lockas man alltid ut i naturen.
I början av maj reste vi till Andalusien i Spanien. Vi vandrade bland korkekar i Grazalema Naturpark och upplevde ett blommande Andalusien efter en regnig vår. Vi besökte också Donana National Park med massor av häckande storkar. Vår resa till Andalusien blev kanske inte den fotoresa jag hoppats på, men var ändå en upplevelse.
Åter i Sverige var rapsen i full blom och kort därefter också den vackra vallmon.
I början av juli reste vi till Provence i Frankrike för att titta på lavendel. Detta blev en riktig höjdpunkt. Visst var det lite mycket turister i lavendelfälten, men med lite tålamod lyckades jag ta ett par riktigt bra bilder.
Efter en riktigt varm sommar när kraften knappt räckte till att sitta i skuggan p.g.a. lunginflammation reste vi till Norrland, närmare bestämt till Björkliden vid Abisko. Riktigt fint väder med lättare vandringar och en hel del foto blev resultatet.
Hösten är som alltid en fantastisk tid som naturfotograf. Alla dessa färger som naturen uppvisar gör att det nog är den tid på året då jag trivs bäst.
Senare delen av hösten, när alla färger försvunnit från naturen, och det blivit så där grått och mörkt blev det lite av en viloperiod i fotograferandet för att glimta till i slutet av november då frosten gjorde sitt intåg för ett par dagar.
Om man söker riktigt finns det alltid bilder att ta i naturen. Om inte annat kan man försöka pricka in en soluppgång, som nu inträder vid en behaglig tid spå dygnet.
Julen är normalt grön i södra Sverige. I år var ett undantag. Vi fick en vit jul. Julafton och juldagen blev snöiga. Alltid något.
Det får bilda avslutning på 2018 års fotoår. Nu ser vi fram emot vad 2019 har att erbjuda.