Vad är det som gör att man varje vår måste ut och krypa i skogen för att fotografera vårblommor? Jag har ställt mig den frågan många gånger men aldrig hittat något rationellt svar. Man bara måste. Känslan när man ligger där raklång ibland vitsippor och blåsippor känns bara så rätt. Då är det vår. Det är inte det att man inte har massor av bilder på dessa skönheter. Bilder finns det i massor i arkivet, men kanske Bilden med stort B kan tas i år. Visst jag har tagit massor av bilder med stort B, men det finns säkert plats för några till. Därför blev det blomfotografering i år också. Och med säkerhet upprepar det sig också nästa år om hälsan tillåter.
